Så arbetar Förskolan Smultronbacken med storytelling och STEM

Vad händer när pedagogers kreativitet får ta plats i undervisningen?

På Förskolan Smultronbacken i Arvika kommun har Kide Science blivit ett arbetssätt där pedagogerna kliver in i berättelserna, gestaltar karaktärer och bjuder in barnen till en värld av lekfull storytelling. Genom rollspel, fantasi och experiment utforskar barnen naturvetenskapliga fenomen och utvecklar sitt tänkande inom STEM – på ett sätt som är både engagerande och meningsfullt.

"Vi är medupptäckare och lär oss tillsammans med barnen" – personal
“När kommer nästa uppdrag?” – barn på förskolan
“Vad ska det bli av dessa barn – forskare? De får lära sig så mycket.” – vårdnadshavare

Berätta om er förskola.

Vår avdelning Rönnen har 19 barn i åldrarna 4–5 år. Den andra avdelningen har de yngre barnen, 1–3 år, och där går 15 barn. Vår förskola ligger utanför stan med skogen inpå knuten. Det är bara vår avdelning som använder Kide Science som undervisningsmaterial.

Varför valde ni Kide Science?

Vi kände att vi behövde arbeta mer med ämnen inom STEM, eftersom vi inte aktivt har använt det i vår undervisning på länge. Eftersom materialet finns som ett färdigt paket, med allt nedskrivet i planeringsunderlaget, blev det ett enkelt sätt för oss att komma igång.

Det krävdes inga förkunskaper och allt var tydligt beskrivet på hemsidan – ett färdigt koncept att skriva ut.

Instruktionsfilmen var också jättebra. Flera i arbetslaget kunde avsätta tid för att se den tillsammans under arbetstid, vilket gav oss en gemensam grund att utgå från. Det blev en bra start.

Senare var två av oss i Karlstad på Kide Roadshow i höstas, vilket blev som en kickoff och starten på vårt temaarbete om Supraland.

Hur är barnens nyfikenhet på STEM?

Den är stor! Barnen är engagerade, intresserade och nyfikna. De frågar själva när vi ska arbeta i grupper. Vi brukar oftast dela in barngruppen i fyra grupper de dagar vi genomför uppdrag.

I mindre grupper får barnen lättare komma till tals och få inflytande. Alla blir sedda och hörda, och det blir enklare för oss pedagoger att få med alla.

Barnen efterfrågar även karaktärerna, då vi pedagoger går in i roll och hälsar på som någon av dem. Vi ger dem uppdrag eller brev på plats, och barnen får sedan arbeta vidare i grupperna – lekpedagogik.

Arbetet kring Supraland väcker också vidare funderingar om världen och leder till nya frågor. Man vet aldrig var man hamnar – jättekul!

Kelvin och Hoseli kommer med uppdrag till barnen.

Hur har barnen tagit emot metoden med storytelling och experiment?

Vi har bland annat märkt att barnens empati stärks. De vill hjälpa till och ta hand om till exempel Hoseli som fått kläderna på fel ställe, eller Tant Ädelgas som blivit sjuk.

Barnen har lätt att sätta sig in i andras situation när det finns en berättelse bakom.

De visar stor glädje när en karaktär kommer på besök och presenterar en fråga eller ett problem. Någon kan ibland bli lite blyg och iaktta på håll, men oftast är alla med och engagerade till max.

Experimenten upplevs som mycket spännande. Barnen vill vara med, ställa hypoteser och delta praktiskt. Det är spännande att se vad som ska hända utan givna svar. Vi är medupptäckare och lär tillsammans med barnen.

Hur började ni med Kide och hur ser ert arbete ut idag?

Sagotanten Äva kom och hälsade på i barngruppen och berättade sagan om Supraland. Vi tittade tillsammans på kartan på hemsidan, vilket fascinerade barnen mycket.

Arbetet startade i grupper där varje grupp skapade sitt eget Supraland. De blev så fina och väldigt olika.

Efter detta har olika karaktärer kommit med uppdrag, eller så har det dykt upp brev i vår pappers-Hoseli. Vi väljer ofta uppdrag utifrån årstid, till exempel: höst = kläder och regnväder, februari = baciller och smitta, vår = plantering.

Vi arbetar oftast i våra fyra grupper, men försöker också ta med innehållet i uteverksamheten på gården eller i skogen.

Vilka reaktioner har ni fått från vårdnadshavare?

Bara positiva! Kommentarer som:
"Jag skulle också vilja vara med på detta."
"Jag skulle också velat gå här när jag var liten."
"Vad ska det bli av dessa barn när de blir stora – forskare? De får lära sig så mycket."
"Vad grymma ni är, vilket fantastiskt jobb ni gör."