Språkinlärning på olika villkor 

Språk är en förutsättning för socialisering och skolstudier. I denna artikel kommer fyra villkor som är viktiga för språkinlärning diskuteras och presenteras. Mer specifikt lyfts villkoren ålder, hörsel, socio-ekonomisk status (SES) och flerspråkighet upp. Målet är att läsaren ska kunna öka sin förståelse för hur språkinlärning påverkas av just dessa fyra utvalda villkor för att vidare stödja barn och elevers språkutveckling.    

 

Ålder vid språkinlärning 

Svaret på frågan om vem som lär sig ett nytt språk snabbast är oftast ”det yngsta barnet”, vilket är en sanning med modifikation (Birdsong, 2018). Den som var yngst när språkinlärningen startade blir typiskt bäst på andraspråket efter några år. Först blir de yngre bättre än de äldre på att uppfatta och uttala språkljud (fonem), sedan blir de bättre på grammatik och meningsbyggnad medan gruppskillnaderna kan vara minimala när det kommer till vokabulären. Däremot, i början av språkinlärningen är det vi som redan kan ett språk som lär oss ett nytt språk snabbare, till exempel för att vi redan kunna uppfatta och uttala vissa fonem. En annan fördel består i att vi har en metalingvistisk medvetenhet. Detta innebär att vi har en förståelse för vad språk är, som till exempel att man kan prata om nutid och dåtid. Vi kan även ha en medvetenhet av hur man gör det, som i svenskan genom att lägga till ändelsen -de eller ska innan grundformen av verbet (bakade, ska baka). Dessutom förstår vi vuxna fler begrepp. Det innebär att vuxna bara behöver veta vad begreppet har för ”etikett” på det nya språket, medan det lilla barnet först behöver förstå begreppet innan de lär sig den nya ”etiketten”, något som tar mycket längre tid (Perozzi & Sánchez, 1992). Om jag lär ut ordet mbikompensoj (albanska för överkompensera) skulle det vara enkelt att lära för vuxna som redan förstår innebörden, men svårt för barn som inte redan lärt in begreppet på sitt förstaspråk (modersmål). Förutom dessa fördelar är vuxna mycket bättre på att fokusera på en uppgift än vad ett litet barn är. Även detta kan förklara varför det går snabbare att lära sig språk med åldern. Men varför blir då det lilla barnet bäst och varför är det intressant att förstå även för förstaspråksinlärning?  

 

Fonologi, ålder och hörsel 

För att svara på dessa två frågor behöver vi prata lite om fonologi, det vill säga läran om fonemen inom ett språk. I denna kontext kan det vara värt att skilja bokstäver och fonem åt då bokstäver endast är symboler för fonem. Till exempel bokstaven ’a’ kan beteckna både språkljudet (fonemet) i ordet man i betydelsen manlig individ och ordet man i betydelsen håret på en häst. För att påvisa fonem i ett språk bör man istället fokusera på minimala par som skiljer sig i endast ett fonem. Om vi byter ut det första fonemet i ett ord kan det bli till ett nytt ord som rimmar (m-att, n-att). Vi kan också ändra på fonemet mitt i ett ord (m-u-r, m-o-r) eller i slutet på ett ord (bo-g, bo-k). Dessa ordpar visar att m och n är två olika fonem, precis som u och o, och g och k. Det finns även andra skillnader som inte är fonologiska. Dessa kan vara dialektala skillnader, så som tungspets r och tungrots r, eller skillnader som beror på koartikulation. Om du håller handen framför din mun när du säger stopp och sedan spruta så bör du känna att p i det första ordet är aspirerat (följt av en luftström, p^h) medan p i det andra ordet inte är aspirerat (p). Detta märker vi inte av medan vi talar då dessa två p är allofoner. Det innebär att p kan uttalas på två olika sätt i svenska. Det intressanta är att allofoner i ett språk kan vara två fonem på ett annat språk, vilket är fallet för p och p^h som är fonem i flera indiska språk.  

Vid sex månaders ålder kan vi skilja på alla fonem som finns i världens språk (t.ex. p^ha och pa), men vid ett års ålder har våra hjärnor lärt sig vilka skillnader som har betydelse för de språk som vi utsätts för (Rivera-Gaxiola et al., 2005). Detta resulterar i att vi inte längre uppfattar skillnader på allofoner. Ju sämre vi är vid ett års ålder på att uppfatta skillnaden mellan fonem från språk som vi inte utsätts för desto större vokabulär kommer vi att ha vid tvåårsålder. Detta är intressant då vokabulärens storlek i sin tur har betydelse för inlärningen av grammatik och meningsbyggnad. För språkinlärningen är det därför bra att tidigt lära sig vilka skillnader som har och inte har betydelse för språket. Om vi efter ett års ålder inte kan uppfatta fonem i ett andraspråk då blir det svårare för oss att uttala dem och att uppfatta nya ord på andraspråket.  

För att förklara vad som gör att vi kan eller inte kan uppfatta fonem och flytta över lite till nästa villkor, hörsel, vill jag ge en förenklad beskrivning av hur den del av hjärnan som uppfattar olika fonem är uppbyggd. Denna skulle kunna beskrivas som en trasmatta där varje fonem får sin rand och färg. Ett barn som lär sig språket tidigt skulle få en trasmatta med just de färger och det mönster som gör att de kan uppfatta fonemen i det specifika språket. Däremot inläraren av språket som är äldre eller på grund av hörselnedsättning i en tidig ålder inte kunnat uppfatta alla fonemen i språket skulle kunna få en trasmatta med ett annat mönster med andra färger (Shetty & Koonoor, 2016). Vissa specifika språkljud som till exempel g och k skulle kunna uppfattas som samma fonem (allofoner) snarare än två olika fonem genom att ha ”smält” samman till en bredare rand i trasmattan.  

Det innebär att inlärarens ålder vid vilken hen hör ett språk påverkar hur väl och snabbt inlärningen av ett förstaspråk och ett andraspråk sker. Därför är det viktigt att undersöka småbarns hörsel och vara uppmärksammad på upprepade hörselinflammationer eller annan anledning till försämrad hörsel i en ung ålder. Det är dock inte omöjligt att lära sig nya fonem efter ettårsåldern, men det är mer utmanande så att kvantiteten (mängden) och kvaliteten på inputen av språket blir viktigare.   

 

SES 

För alla inlärare av språk gäller att kvantiteten och kvaliteten påverkar utvecklingen. Forskning har visat att ju mer och desto bättre språk ett litet barn hör desto bättre språkutveckling får barnet (Hoff, 2003a, 2003b). Med högre kvalitet på språk syftas på sådant som användning av fler olika ord, längre meningar, men även sådant som andel tal som används för att engageras i en konversation i motsatts till andel tal som används för att styra beteende. Dessutom anses högre kvalitet innebära mycket bokläsning och mer användning av barnriktat språk. Socioekonomisk status (SES) är starkt och positivt relaterad med både inputens kvalitet och kvantitet.  

Barns SES kan mätas genom att undersöka sådant som vilken profession vårdnadshavarna har, hur mycket de tjänar eller deras utbildningsnivå. Om man bara vill mäta en sak så är utbildningsnivån det bästa måttet (Bornstein et al., 2003). Detta mått har visat sig vara relaterat till barns språkutveckling så att barn till vårdnadshavarna med högre utbildning har större språkfärdigheter än vad barn till vårdnadshavare med lägre utbildning har. Vidare undersökningar har visat att det inte är den högre utbildningen i sig som gör att barnen får större färdigheter. Det är i stället en högre kvantitet och kvalitet på den språkliga inputen som förklarar barnens språkfärdigheter. Detta syns till exempel när man ser positiva effekter av bokläsning på språkfärdigheter. Bokläsning som sådan sker oftare i hem med högre SES än lägre SES, men viktigare är att förstå att om den sker har vårdnadshavarnas utbildningsnivå ingen betydelse för ett gott resultat (Hoff, 2003a).  

 

Flerspråkighet 

När vi träffar på flerspråkiga barn och elever med lägre färdigheter på svenska talar vi ofta om det som om det vore flerspråkigheten som är orsaken. För många av dessa barn är det snarare ett av de andra tre villkoren nämnda ovan som är orsaken (ålder vid inlärning, hörsel och/eller SES). I Sverige ser vi till exempel att barn som har svenska och tyska som sina två språk klarar sig bättre i skolan än de barn som är enspråkigt svenska. Det är troligt att detta beror på att vårdnadshavarna i denna lilla grupp har högre utbildningsnivå än vad den stora gruppen enspråkiga svenska vårdnadshavare har i medelvärde. Förutom detta finns det forskning som visar på fördelarna med att vara flerspråkig.   

Här talar man framförallt om två fördelar, tidigare utveckling av dels metalingvistisk medvetenhet, dels exekutiva funktioner. Den metalingvistiska medvetenheten är grundläggande för litteracitet. Ett barn som kan manipulera ord och förstår vad ett ord är kan tidigare svara korrekt på frågor som vad börjar ’tåg’ med? Där det korrekta svaret är t medan yngre barn typiskt svarar lok. Eller frågor som vilket ord är längst, ’tåg’ eller ’tuggummi’? Där yngre barn typiskt svarar ’tåg’ och ännu en gång påvisar att de inte kan skilja den abstrakta ordformen från det objekt ordet representerar. Man antar att inlärningen av flera språk där barn får förstå att ett objekt kan ha flera namn (hund, dog, perro osv.) främjar utvecklingen av den metalingvistiska medvetenheten. Precis som man får ett förbättrat bollsinne genom att träna olika bollsporter så verkar man få ett förbättrat ”språksinne” genom att lära sig olika språk.  

För några år sedan uppmärksammades forskningen om effekterna av flerspråkighet på exekutiva funktioner (EF), vilket inkluderar sådant som inhibition (bromsen) (Bialystok & Barac, 2012). Ledande forskare inom fältet hade påvisat positiva effekter av flerspråkighet, men hade ofta slarvat med att kontrollera för effekter av SES och kultur. I vissa fall hade den flerspråkiga gruppen högre SES än den enspråkiga gruppen, och i andra fall jämförde man grupper från olika kulturer. Flerspråkiga barn med asiatisk bakgrund hade högre EF än enspråkiga barn med nordamerikansk bakgrund. Senare forskning visade att även enspråkiga asiatiska barn hade högre EF än enspråkiga nordamerikanska barn, vilket troligtvis är ett tecken på att dessa färdigheter tränas mer i vissa kulturer än andra. Även om man diskuterat resultaten och ifrågasatt deras ursprung så verkar fältet gå mot en ny konsensus att det finns positiva effekter av flerspråkighet när andra bakgrundsfaktorer är desamma. Eftersom tidigt utvecklad EF är relaterat till högre betyg efter grund- och gymnasieskola förväntar vi därför oss fördelar av flerspråkighet speciellt då andra förutsättningar är positiva.  

Vägen framåt 

När vi träffar en språkinlärare så behöver vi tänka efter hur hens bakgrund kan göra inlärningen utmanande, men även vilka fördelar den kan ge. De fyra villkor som presenterats i separata stycken är ofta relaterade till varandra och kan vara en orsak till utmanande eller simplifierad språkinlärning.  

För att stödja språkinlärning bör du fokusera på kvaliteten på din språkliga input till inläraren. Framför allt två aspekter på kvaliteten bör uppmärksammas: barnriktat språk och samtal. Förutom en överdriven prosodi består ett barnriktat språk av att lägga in pauser mellan ord och meningar, och av att tala långsammare. Detta underlättar för inläraren att förstå vad du säger, men ger även mer tid för planering av samtalet och för att hitta rätt ord. Medan pedagoger är väl medvetna om vikten av hur de utrycker sig för att stärka språkinlärningen, så glöms ofta att det är i samtalet när inläraren själv får uttrycka sig som språket utvecklas. Ett språkutvecklande arbetssätt bör därför inkludera mer utrymme och tid för samtal.  

 

 

Referenser: 

Bialystok, E., & Barac, R. (2012). Emerging bilingualism: Dissociating advantages for metalinguistic awareness and executive control. Cognition, 122(1), 67-73. https://doi.org/10.1016/j.cognition.2011.08.003  

Birdsong, D. (2018). Plasticity, variability and age in second language acquisition and bilingualism. Frontiers in Psychology, 9, 1-17. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2018.00081  

Bornstein, M. H., Hahn, C.-S., Suwalsky, J. T. D., & Haynes, O. M. (2003). Socioeconomic status, parenting, and child development: The Hollingshead four-factor index of social status and the socioeconomic index of occupations. In M. H. Bornstein & R. H. Bradley (Eds.), Socioeconomic status, parenting, and child development (pp. 29-82). Lawrence Erlbaum Associates Publishers.  

Hoff, E. (2003a). Causes and consequences of SES-related differences in parent-to-child speech. In M. H. Bornstein & R. H. Bradley (Eds.), Socioeconomic status, parenting, and child development. (pp. 147-160). Lawrence Erlbaum Associates Publishers.  

Hoff, E. (2003b). The specificity of environmental influence: Socioeconomic status affects early vocabulary development via maternal speech. Child Development, 74(5), 1368-1378.  

Perozzi, J. A., & Sánchez, M. C. (1992). The effect of instruction in L1 on receptive acquisition of L2 for bilingual children with language delay. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 23(4), 348-352. https://doi.org/10.1044/0161-1461.2304.348  

Rivera-Gaxiola, M., Silva-Pereyra, J., & Kuhl, P. K. (2005). Brain potentials to native and non-native speech contrasts in 7- and 11-month-old American infants. Developmental Science, 8(2), 162-172. https://doi.org/10.1111/j.1467-7687.2005.00403.x  

Shetty, H. N., & Koonoor, V. (2016). Sensory deprivation due to otitis media episodes in early childhood and its effect at later age: A psychoacoustic and speech perception measure. International journal of pediatric otorhinolaryngology, 90, 181-187. https://doi.org/10.1016/j.ijporl.2016.09.022