Dyslexi i skolan – Susanna Cederquist tipsar om tre begrepp att hålla koll på

Vad behöver du som lärare och skolledare veta om dyslexi? Vad behövs för att skapa en hållbar och likvärdig utbildning och skola?

Jo, jag ska ge några svar på frågorna genom att ringa in tre ord. Tre begrepp som är viktiga för att skapa en djupare förståelse för dyslexi i en skolkontext.

Textnormen
Begreppet Textnorm har jag skapat för att tydligare försöka ge en bild av dyslexins konsekvenser i framförallt skolan. Jag menar att det finns en textnorm, i vilken vi rangordnar olika sätt att exempelvis ta till oss information. Textnormen är som starkast i utbildningssystem, skolan, vilket innebär att text, att läsa och skriva, används i stor utsträckning för kunskapsinhämtning, redovisning etc. Här finns en stor del av svaret till varför skoltiden många gånger kan upplevas tuff för mängder av barn med dyslexi. (Jag utvecklar begreppet ytterligare i kapitel 2 i boken ”Dyslexi i skolan – se hela bilden”.)
Ju mer vi förstår om textnormen, desto bättre förstår vi dyslektikers verklighet och hur vi behöver arbeta som skola utifrån den.

Tips!
Ingen elev bör hindras i sin inlärning och ”kunskapande” på grund av att vi i skolan begränsar tillvägagångssätten. Vägen framåt är att tänka; olika sätt, att bredda. Lär dig mer om vad textnormen är och innebär på just din skola.
Även elevhälsa är centralt, vi måste få ut hela barn ur skolan och textnormen utgör här en riskfaktor. Elevhälsan kan vara en av många viktiga parter och bör ur ett elevhälsoperspektiv även här arbeta förebyggande.

Öronläsa
Ska vi göra dyslektiker till analfabeter? Fördomar om dyslexi, läsning och om att öronläsa florerar tyvärr ibland i skol- och läsdebatter. Det handlar inte om att göra någon med dyslexi till analfabet, tvärtom. Ett vanligt sätt att upptäcka dyslexi är att just inte svara som förväntat på lästräningen. Däremot har alla rätt att bli läsare, och effektiva sådana. Läsning är idag inte samma sak som för 100 år sedan. Vi läser idag på olika sätt – via ögon, öron och fingrar (blindskrift) och resultatet blir detsamma.
För många dyslektiker är att läsa med öronen, eller det jag kallar för att öronläsa det primära sättet att ta till sig text. Många lyssnar på ljudböcker idag, vilket är jättebra! Dock likställs ibland det med hur vi primära öronläsare gör, och det är synd. Rätten att bli en effektiv läsare, på sitt bästa sätt, borde vara en självklarhet. Något annat alternativ har vi inte. Detta är av stor vikt att skolan har koll på.

Tips!
Vi är olika och gör på olika sätt, det måste vi acceptera. Dyslexi finns på riktigt och är inte ett resultat av för lite träning, för då handlar det inte om dyslexi. Vi gör på olika sätt för att ta till oss kunskap. Här måste vi i skolan ta ansvaret, förevisa och lägga grunden. Ansvaret för ”att-göra-på-ett-annat-sätt-än-alla-andra” kan vi inte lägga på det enskilda barnet. Det kan ofta bli för tungt och kan resultera i att eleven inte vill. Vi har idag en mängd bra verktyg och arbetssätt; lär alla, visa alla. Låt alla elever pröva ILT Educations böcker via öronen. Variera och varva sätten att ge ”läsläxor”, låt alla pröva. Låt eleven kunna välja sitt sätt att läsa; med ögon och/eller öron.

Vi har idag all teknik vi behöver för att få all text tillgänglig i alla situationer – den möjligheten ska vi ta tillvara.

Dyslexistyrkor
Läs- och skrivproblematik förknippar många med dyslexi. Men det finns även mer, även styrkor. När jag började lokalisera dessa för många år sedan fick de namnet dyslexistyrkor. Du som lärare behöver också ha kunskap om denna sida av dyslexin, för att förstå hur det dyslektiska tänkandet fungerar och förstå dina elever fullt ut. Att dyslexistyrkorna också behöver rymmas, synas och få användas i klassrummet är av stor vikt.

Tips!
”Dyslexibilda” dig och lär dig mer om hela bilden av dyslexi, liksom hur den tar plats i klassrummet. Vi har inte råd att gå miste om kompetens, och dyslexistyrkorna är viktiga förmågor för framtiden.